Sista inlägget

Jaha, då var jag tillbaka i Sverige. I tisdags kom jag hem efter att ha varit i både Paris och Helsingfors innan jag kom till Stockholm. Trots att det inte är någon större tidsomställning att tala om så kände jag mig lite jet-laggad i onsdags, det kan i och för sig bero på att flyget avgick från Ouagadougou 22.35 för att vara framme i Paris fem och en halvtimme senare kl 06.05 alltså 04.05 enligt tiden i Ouagadougou, dessutom blev det nog inte mer än tre timmars sömn på planet. Sedan gick nästa plan till Helsingfors kl 11.20 där man alltså är en timme efter Sverige så när planet så skulle avgå från Helsingfors så var klockan 17.30 och planet landade i Stockholm 17.30 (bara det kan ju få en att bli snurrig). Allt detta gjorde att jag kände mig minst sagt snurrig när jag kom hem. Jag har så smått börjat komma in i vardagen här hemma och även med att börja skriva på rapporten.

Detta blir alltså mitt sista inlägg i BurkinaBloggen, det har varit kul att skriva både under Lausannebloggens dagar och nu även om BurkinaBloggen har varit roligare. Kanske för att det har funnits mer att skriva om, mer som är annorlunda men också det faktum att jag har varit där och "arbetat" (jag är ju fortfarande student) mer än att vara någonstans i studier. Det är ju en del att smälta efter resan, allt jag har upplevt och alla människor jag har mött, men som en sammanfattning så kan jag säga att trots strömavbrott, en stundtals oerhörd hetta, undantagstillstånd och skottlossningar så kan man inte annat än att älska Burkina Faso.

Inställt flyg

Söndag 23.44 10 april 31 grader varmt

Ja just nu skulle jag alltså ha suttit på flygplanet på väg mot Paris men så blev det inte riktigt. Som jag skrev i förra inlägget så har det varit lite osäkert med flygtider och avgångar överhuvudtaget de senaste veckorna. Jag har därför följt Air France hemsida noggrant för uppdatering om mitt flyg. Nu går det bara att se dagen innan om ditt flyg ska gå eller inte så igår när jag då skulle kolla när mitt flyg skulle gå så började med att söka på flyg mellan Ouagadougou och Paris och får ingen träff. Jag tänker att om jag istället söker på flygnumret så borde jag hitta rätt. Mycket riktigt hittade jag rätt plan, det var bara det att planet skulle avgå från Niamey och inte stanna i Ouagadougou överhuvudtaget. En liten överraskning så där på lördagsförmiddagen, lite stressad blir jag och pratar med Amadou om att jag skulle behöva komma till ett Air Francekontor lite snabbt. Kontoret inne i centrum stänger vid 12 på lördagar så det var för sent, men han sa att vi kan åka ut till flygplatsen. Efter ett första besök på flygplatsen där vi blir upplysta om att personal från Air France kommer att vara på plats från kl 15 så lägger sig stressen helt, bara jag får tag på Air Francepersonal så kommer jag att bli ombokad till ett senare flyg. Frågan är bara: när kan jag komma iväg? Kommer jag iväg en dag senare eller blir det en vecka senare? Vem vet? I ärlighetens namn så gör det inte så mycket att stanna nån dag till, jag trivs fint här. Samtidigt är det ju så att när man väl har ställt in sig på att åka hem så börjar man ju att längta hem lite.

Vi åker ut till flygplatsen igen och lyckas bli förbisläppta av säkerhetspersonalen så att vi kan komma fram till Air Francepersonalen på plats, nu visade det sig att det fanns en plats redan imorgon måndag så det blev inte så jättemycket väntan, dock är det tur för då hinner jag träffa min handledare en sista gång innan jag åker (han kommer nämligen tillbaka från Senegal ikväll) så det blir ju trevligt. Dessutom verkar det som om (enl. Air France hemsida) det blir ett direktflyg imorgon istället för ett flyg med mellanlandning, alltså inget Niamey eller Coutonou (jag var lite fel ute i förra inlägget, det var inte Guinea utan Benin som man styrde om flygen till).

Så om allt går som det ska nu så kommer jag hem på tisdag istället. Som sagt tidigare går det ingen direkt nöd på mig, dagen spenderade jag tillsammans med volontärerna på hotell Independance och igår kväll var vi ute på restaurang och firade min sista (det var tänkt så från början, nu blev det näst sista)kväll i Burkina Faso.

Sista dagarna

6 april

Idag är det onsdag och på söndagskväll går flyget hemåt. Det är förhoppningsvis så i alla fall för i sviterna av undantagstillstånden förra veckan så har flera flyg blivit inställda och folk har blivit ombokade, detta eftersom flygplatsen har fått stänga vid 21 och de flesta flygen går senare framåt 22 på kvällen för att vara framme i Paris vid 6 på morgonen. På grund av detta har också flygen blivit omdirigerade så att vissa har fått göra mellanlandningar i både Kamerun och Guinea innan resan fortsatt mot Paris. Mitt plan har en inplanerad mellanlandning i Niamey i Niger, men vi får se om det blir ett annat afrikanskt land jag får uppleva istället. :) Jag har dock fortfarande inte hört något via mail om att tiderna skulle vara ändrade, jag får nog ta och åka ner till Air France kontor och fråga lite närmare här under veckan.

Utegångsförbudet är hur som helst avblåst från och med i söndagsnatt och man kan nu röra sig fritt igen på nätterna, det verkar som att militärerna har lugnat ner sig och allt verkar vara tillbaka till det normala.

Igår hade jag i alla fall presentationen på ambassaden och det gick bra, efter det bjöds jag på middag i det svenska residenset tillsammans med några andra svenskar som bor här och två amerikaner som jobbar för peace corps. Det var kul att höra deras historia och vad de höll på med, båda arbetade för en NGO som håller på med läskunnighet och arbetade med att skapa förutsättningar för att starta bibiliotek ute i mindre orter framför allt i norra Burkina Faso, där de hade varit det första året. I och med att det har blivit lite oroligt i norra delarna så blev de förflyttade och håller numera till i Ouagadougou. De berättade en intressant detalj och förhållningsorder till alla peace corpsarbetare, den är att det är strängt förbjudet att köra bil eller motorcykel/moped. Detta beslut togs av amerikanska kongressen efter att man hade sett statistik på att de flesta peace corpsarbetare som dör utomlands dör i bil eller mopedolyckor. Däremot är cykel tillåtet, så för dessa två personer är det trampandet som gäller i den 40-gradiga värmen. Jag kan förstå motorcykel/mopedpolicyn, men hur cykel skulle vara säkrare än att åka i en bil i den här stan det vet jag inte. Undrar om amerikanska kongressen i framtiden kommer att få in uppgifter om en förhöjd andel peace corps anställda som dör av värmeslag.

Apropå värmeslag så har det regnat en del de sista dagarna vilket har gjort att det känns ganska svalt och skönt nu, jag menar det är fortfarande 37-39 grader varmt, men i jämförelse med 42 så är det i kombination med lite regndroppar svalkande.

Det har såklart inte undgått mig att allsvenskan har startat hemma och att ÖSK började på bortaplan mot IFK Göteborg, jag tänkte att jag skulle göra ett försök att till och med titta på matchen via att köpa matchen på nätet. För detta tänkte jag att jag nog måste ta mig till den potentiellt bästa internetuppkopplingen i stan, så jag åkte till ett av de dyraste hotellen Azalai hotell independence och satte mig. Det var dock lite mycket begärt att en livesändning från Sverige skulle fungera här, jag fick nöja mig med några sekvenser från matchen, vilket gjorde att jag såg att det var, ett: en fantastisk gräsmatta, två: mycket publik, i övrigt så blev det inte så mycket mer av den livesändningen. Jag hade som tur var också tillgång till Nerikes Allehandas liverapportering vilket gjorde att jag kunde följa matchen i alla fall och kunde slutligen glädja mig över en mycket härlig 1-0 seger för ÖSK. På fredag är det dags för första hemmamatchen och Syrianska kommer på besök till Örebro men då blir det till att endast lita till liverapporteringen. Jag tänker inte betala 110 kr för att sammanlagt titta på 5 minuter av småsnuttar av matchen. :)

Eftersom min presentation på ambassaden var igår så innebär det att jag nu har semester fram till söndag. Vad jag ska hitta på under de sista dagarna är en bra fråga men en plan är följande, ikväll blir det givetvis innebandy, imorgon blir det american rec center, på fredag ska jag nog försöka göra en tour de ville eller liknande och sedan följa matchen mot Syrianska, på lördag blir det innebandy och någon slags pool och på söndag har jag ingen aning, jag måste vara på flygplatsen 18.00 så något annat ska man väl hinna med också.  

Skottlossning

onsdag 30 mars 23.00

Nu ska jag försöka att beskriva de händelser som har passerat den senaste veckan. Det började i förra veckan natten mellan tisdag och onsdag. Jag minns att jag vaknar upp med ett ryck av någonting, det kan ha varit något i en dröm eller något ljud som har fått mig att vakna. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som har väckt mig, men allt eftersom min yrvakenhet lägger sig så börjar jag höra en hel del underliga ljud ute i Ouagadougounatten. Ljud som närmast kan liknas vid skottlossning, men kan det verkligen vara skottlossning? Jag som svensk är ju inte så van att höra detta (även om jag har gjort lumpen, men skottlossning på stan det händer väl ändå inte?) så jag börjar i mitt halvvakna tillstånd försöka att komma på rimliga förklaringar. Det är nog ett åskoväder som drar förbi. Jag upplevde ju faktiskt ett åskoväder i Stockholm förra sommaren som lät som någon slags luftvärnsled. Ja, så måste det vara, ett åskoväder är det. Allt eftersom natten och oljudet fortsätter så finns det inga tvivel kvar om att det är skottlossning jag hör. Jag blir såklart lite orolig men inte mer än att jag gör beslutet att sätta på telefonen ifall någon vill ha tag på mig och sen somnar jag om. Märkligt beslut kanske, hursomhelst när jag vaknar upp på morgonen är jag fortfarande inte säker på om jag har drömt att det var skottlossning eller om det var på riktigt. Jag får dock ganska snart reda på att det var på riktigt då Amadou frågar om jag hörde skottlossningen under natten. Han berättar också att det tydligen är ett gäng militärer som har varit ute under natten och skjutit i luften för att visa sitt missnöje. Missnöjet grundar sig i att en person har närmat sig, flörtat, alternativt våldtagit (ryktena är många) en fru eller dotter eller kvinnlig anhörig till en av militärerna, han har då tillsammans med några vänner åkt till den här mannen och tvingat honom att klä av sig naken. Efter denna incident har den avklädda mannen blivit så sur att han har åkt till arméchefen och anmält detta. Som straff för detta har den inblandade blivit dömda till 15 månaders fängelse, detta har gjort militärerna och deras polare rasande så pågrund av detta har man åkt ut på stan skjutit i luften, plundrat några bensinmackar och ställt till med lite allmän oreda.

Detta gjorde i alla fall att min presentation på ambassaden har blivit flyttat till den 5:e april istället eftersom chefen på ambassaden måste närvara vid ett tal som premiärministern ska hålla, detta blev flyttat till den 31:a och gjorde att min presentation fick byta plats. Detta gör ingenting för min del då 5:e april funkar minst lika bra (förutsatt att vi kan ha presentationen vid det tillfället).

Det är nämligen så att efter den första nattens skottlossning så har det varit en del rykten om ytterligare manifestationer men inget har hänt på en vecka. Detta var ända tills igår natt, då vaknade jag återigen av att jag hörde skottlossning. Eftersom jag har blivit van nu, så var det inget jag la någon vidare uppmärksamhet vid mer än att jag återigen satte på telefonen och sen försökte somna om (det är inte helt lätt att sova till automateld). På morgonen var allt ungefär som vanligt och min dag blev som en vanlig dag. På kvällen på väg till innebandyn så fick jag höra att de här militärerna tydligen hade attackerat borgmästarens hus under natten och att det var det som hade hänt under natten. Borgmästaren hade tydligen blivit skadat och inlagd på sjukhus. När jag nu vid ungefär 20.30 skulle träffa Frederik, Phoebe och Helen på ett närliggande café för att äta lite kvällsmat och prata om deras resa till Banfora så fick vi reda på att det nu var en ”couvrage de feu” , ”curfew” på engelska, helt enkelt utegångsförbud från 21.00 till 06.00 imorgon bitti. Det blev inte mycket till äta av här utan vi fick i all hast beställa några tonfiskmackor och något att dricka att ta med.

Efter detta gick jag tillbaka till le Samandin och träffade Amadou och Florence, Amadou frågade om jag ville testa på ett av de andra rummen som de har på pensionatets annex som ligger en bit bort bara för att testa något nytt. Först fattar jag inte frågan och tycker det verkar underligt att byta rum för natten, men när han berättar att han och Florence tänker flytta till ett av de andra rummen för natten (de bor annars i rummet intill mitt) så förstår jag att de flyttar dit av säkerhetsskäl och detta är hans sätt att föreslå att jag ska göra samma sak utan att skapa för mycket oro. Jag hänger på dem till det andra rummet och det blev lite som en campingövernattning, Amadou och Florence bjöd på grillad kyckling och dricka.Trevligt!

fredag 1 april

Inatt var det också utegångsförbud och jag har inte hört någon skottlossning alls, det verkar som om militärerna har lugnat ner sig. Presidenten hade ett möte igår med ansvariga militärer och det verkar ha haft önskad effekt. Imorgon är det innebandy igen och jag tror att ett besök på american rec center står på programmet, jag såg en termometer i centrala Ouagadougou igår som visade +47°C så det kan vara på sin plats med ett svalkande bad.

Inget att tillägga

Hejhej! Jag har egentligen inte så mycket att tillägga sedan senaste inlägget, förutom några bilder förstås:

 

 

Heliga Krokodiler

Idag har jag varit och besökt de heliga krokodilerna utanför Ouagadougou, det var ett gäng från svenska ambassaden som skulle åka och jag fick hänga på. Det var riktigt intressant och en kul upplevelse, jag kan dock inte redogöra för vad som är heligt med dem. Jag antar att krokodilturism inte ser riktigt likadant ut i andra länder, här får man i alla fall sitta på en gammal best och dessutom får man köpa med sig det antal hönor som man vill att krokodilerna skall matas med under besöket. Man har ju sett på TV att de kan vara riktigt snabba vid tillfälle så man undrar ju om det har hängt med några turistarmar under dessa besök. När man dessutom är ute på en halvö med ett tiotal krokodiler i en halvcirkel omkring så är det inte annat än att man börjar bli lite skraj. Vi backade ett antal gånger när fler och fler krokodiler blev intresserade av hönorna som vår guide visade upp. Den första hönan användes för att få krokodilerna att hoppa efter den och den andra kastades helt sonika ut för att det skulle bli kamp om den. 

Inte nog med att det fanns krokodiler så fanns det också afrikanska jättesköldpaddor, dessa bestar kan bli 150 år gamla och är en symbol för fertilitet, lycka och lång livslängd i Burkina Faso.

Det är ett gäng som spelar innebandy här i Ouagadougou varje onsdag och lördag så i onsdags var jag och den tyska volontären Fredrik med för första gången. Det var riktigt kul även om det var ganska ansträngande i värmen (även fast solen hade gått ner). Jag antar att det blir mer ansträngande imorgon när solen är framme, dock spelar vi under tak så vi slipper i alla fall det direkta solljuset.

As time goes by

Tuesday 22 march

Time for an English entry: I came back from Banankélédaga and Bobo-Dioulasso last Friday and the weekend have I spent by the poolside. Well not completely, I have hung out with the other volunteers that I wrote about in an earlier entry as well (however, we hung out by the poolside). I was also invited to my supervisor Göran for Sunday dinner, where I was served Senegalese food (my supervisors wife is from Senegal) that was amazing. This was the first time I met my supervisor as he was in Zambia last time I was in Ouagadougou, I was lucky to be able to get back this week because he is going to Senegal on Friday and then Stockholm, so it would have been a bit sad to not be able to meet him at all during my whole stay. During the last weeks here in Ouagadougou I will try to meet some contacts within the water resources sector that I got from Göran, I will also prepare the presentation that I will have on the Swedish embassy next week on what I have done so far in project so that together with hanging by the pool will probably keep my schedule busy during the last couple of weeks.

My office

Time is going really fast and I have realised that it is only 2,5 weeks left here in Burkina. But on the other hand it really feels like I have had enough time here to do my project, the data collection in Bobo-Dioulasso took for instance one week less to do than I had expected, so I think that it will be quite perfect in time to go home and start writing the report. The weather here makes it a bit difficult to be able to focus on writing the report, especially when I had to move my “office” to hotel palmiers this afternoon to have access to internet. The Internet here at le Samandin does not work for the moment, that means no high speed Internet, so I am using my mobile Internet instead (which at least, when it works, is a lot faster here than it was in Banankélédaga).