Inget att tillägga

Hejhej! Jag har egentligen inte så mycket att tillägga sedan senaste inlägget, förutom några bilder förstås:

 

 

Heliga Krokodiler

Idag har jag varit och besökt de heliga krokodilerna utanför Ouagadougou, det var ett gäng från svenska ambassaden som skulle åka och jag fick hänga på. Det var riktigt intressant och en kul upplevelse, jag kan dock inte redogöra för vad som är heligt med dem. Jag antar att krokodilturism inte ser riktigt likadant ut i andra länder, här får man i alla fall sitta på en gammal best och dessutom får man köpa med sig det antal hönor som man vill att krokodilerna skall matas med under besöket. Man har ju sett på TV att de kan vara riktigt snabba vid tillfälle så man undrar ju om det har hängt med några turistarmar under dessa besök. När man dessutom är ute på en halvö med ett tiotal krokodiler i en halvcirkel omkring så är det inte annat än att man börjar bli lite skraj. Vi backade ett antal gånger när fler och fler krokodiler blev intresserade av hönorna som vår guide visade upp. Den första hönan användes för att få krokodilerna att hoppa efter den och den andra kastades helt sonika ut för att det skulle bli kamp om den. 

Inte nog med att det fanns krokodiler så fanns det också afrikanska jättesköldpaddor, dessa bestar kan bli 150 år gamla och är en symbol för fertilitet, lycka och lång livslängd i Burkina Faso.

Det är ett gäng som spelar innebandy här i Ouagadougou varje onsdag och lördag så i onsdags var jag och den tyska volontären Fredrik med för första gången. Det var riktigt kul även om det var ganska ansträngande i värmen (även fast solen hade gått ner). Jag antar att det blir mer ansträngande imorgon när solen är framme, dock spelar vi under tak så vi slipper i alla fall det direkta solljuset.

As time goes by

Tuesday 22 march

Time for an English entry: I came back from Banankélédaga and Bobo-Dioulasso last Friday and the weekend have I spent by the poolside. Well not completely, I have hung out with the other volunteers that I wrote about in an earlier entry as well (however, we hung out by the poolside). I was also invited to my supervisor Göran for Sunday dinner, where I was served Senegalese food (my supervisors wife is from Senegal) that was amazing. This was the first time I met my supervisor as he was in Zambia last time I was in Ouagadougou, I was lucky to be able to get back this week because he is going to Senegal on Friday and then Stockholm, so it would have been a bit sad to not be able to meet him at all during my whole stay. During the last weeks here in Ouagadougou I will try to meet some contacts within the water resources sector that I got from Göran, I will also prepare the presentation that I will have on the Swedish embassy next week on what I have done so far in project so that together with hanging by the pool will probably keep my schedule busy during the last couple of weeks.

My office

Time is going really fast and I have realised that it is only 2,5 weeks left here in Burkina. But on the other hand it really feels like I have had enough time here to do my project, the data collection in Bobo-Dioulasso took for instance one week less to do than I had expected, so I think that it will be quite perfect in time to go home and start writing the report. The weather here makes it a bit difficult to be able to focus on writing the report, especially when I had to move my “office” to hotel palmiers this afternoon to have access to internet. The Internet here at le Samandin does not work for the moment, that means no high speed Internet, so I am using my mobile Internet instead (which at least, when it works, is a lot faster here than it was in Banankélédaga).

Back in Ouagadougou, Rahimo took me there

Det har inte hänt jättemycket sedan förra veckan kan man väl säga. Förutom då att jag har fyllt år, men den dagen urskiljde sig väl inte så mycket från de andra. Jag jobbade under största delen av dagen med exjobbet, sen gick jag upp till Jobs hus och hängde där ett tag, fram på eftermiddagen gick vi en sväng på området och motade bort några kor från ett fält för att till sist besöka svinstian och hönseriet på skolan. Brorsan ringde och grattade, det var inte bara han som ringde men detta är viktigt (tack mamma, pappa, Märta och Barrett för att ni också ringde!), Job frågade nämligen för några dagar sen om min bror hade ringt. Jag sa som det var och sa nej, varpå han sa att om jag hade varit afrikan hade det varit helt otänkbart att ens bror inte ringer när man är bortrest. Så då sa jag att jag skulle ringa upp min bror så att han kunde få mitt nummer för att sedan kunna ringa mig, Job bara skrattade och sa att det lät som en bra idé. Så nu har alltså min bror ringt mig och ordningen är återställd.

Att det dessutom skulle vara helt överfyllt med gratulationer på facebook, det hade jag inte kunnat ana. När jag kom till Ouagadougou idag och öppnade facebook för första gången sen i måndags så fick jag en chock, en väldigt rolig och trevlig chock, en sån som man bara får om blir glatt överraskad. :)

Förhoppningsvis så kommer Job att åka till Sverige inom en snar framtid för att hälsa på, så jag tog tillfället i akt att ge en egentillverkad fransk-svensk parlör i avskedspresent till honom och hans fru Elisabeth, de bjöd mig på avskedsmiddag igår kväll så det passade väldigt bra att ge den då.  Så nu hoppas jag att han ska kunna flera fraser (än de två som han redan kan varsågod och tack så mycket) den dag han kommer till Sverige.

Om resan till Banankélédaga var ett äventyr med resa till Yako, färd på grusvägar och djur på vägen så var resan tillbaka en riktig lyxresa. Bussarna som går mellan Bobo och Ouaga håller väldigt hög standard, de är luftkonditionerade, har filmvisning (eller musikvideor med diverse afrikansk musik), och man kan köpa vatten och läsk ombord på bussen. Jag valde att åka med det nyaste bussbolaget som är startat av en gammal fotbollsspelare från Burkina Faso, Rahimo. Bussbolaget heter därför, wait for it, Rahimo.  Han har spelat i Europa, men jag vet inte i vilket lag, men jag tror att det är i Holland. Flashigare buss har jag nog i ärlighetens namn aldrig åkt med. :) 

För er som av en händelse skulle vara intresserade av hur det går med mitt exjobb så går det väldigt bra, jag har fått tag på den information jag behöver från Kou’s avrinningsområde och nu blir det till att sätta igång med vidare beräkningar och att skriva ner allting (vilket inte alltid är det lättaste), dessutom ska jag förbereda den presentation jag ska ha om mitt arbete på svenska ambassaden om två veckor.

I helgen tar jag ledigt och kommer att hänga vid någon av Ouagadougous pooler i dagarna två. Hörs!

Värme, värme och flodhästar

lördag 5 mars – tisdag 8 mars

Idag hände det som inte får hända när man håller på och skriver sitt exjobb jag lyckades förstöra filen med allt jag hade skrivit. Panik!! (lördag)

Idag är det tisdag och sitter och skriver här igen, jag har inte riktigt haft tid eller ork att skriva till bloggen på några dagar.  Dels har det berott på det faktum att jag lyckades radera allt jag hade skrivit hittills; vilket gjorde att jag var tvungen att börja skriva om allt i söndags, sen var vi ute och åkte igår (måndag) nästan hela dagen, dels har det också berott på att det har varit så sjukt varmt de här dagarna. Skadan blev i alla fall inte jättestor eftersom jag inte hade skrivit överdrivet mycket nytt sedan senaste säkerhetskopieringen (numera säkerhetskopierar jag så fort jag har skrivit något nytt). I lördags kom det första regnet sedan jag kom hit och det var ju härligt men det medförde också att fukthalten steg en del, så detta i kombination med att det fortfarande är runt 40 grader mitt på dagen gör ju att man inte får så mycket gjort mitt på dagen (läs ingenting). Detta har jag i och för sig vant mig vid då jag tar siesta mellan 12 och 15 varje dag som man gör här nere. Det något plågsamma kan dock vara den huvudvärk som jag har haft några gånger mitt på dagen, den släpper framemot tretiden på eftermiddagen. Jag har dock lyckats råda bot på den de senaste dagarna sedan jag började dricka ett glas med vätskeersättning varje dag. Resorb alltså, grymt!

40 grader och en luftfuktighet mellan 50 och 65 procent är ju inget man är van vid från Sverige. Inte heller är man van vid 35-gradiga nätter med samma luftfuktighet. Dessa går ju att hantera när man som jag har luftkonditionering i sovrummet, men när strömmen helt och lägger av, dessutom i 48 timmar i sträck, då har man ingen hjälp av den. 

torsdag 10 mars

Vägen till mitt hus

Idag kom äntligen strömmen tillbaka på riktigt, den har varit borta i ca 48 timmar tror jag. Det är lite svårt att bedöma eftersom de har en reservgenerator på området som de drar igång under vissa valda timmar som en timme på morgonen en stund mitt på dagen och sen en stund på kvällen. Man kan lugnt säga att jag aldrig har upplevt en liknande värme. :) Nätterna har varit värst, men det har funkat, man blir ju uppfinningsrik när nöden kräver det så dels har jag haft en hink med vatten bredvid sängen som jag doppar en handduk i för att lägga över pannan eller huvudet. Dessutom har jag två isklampar i frysen som jag har lyckats kyla ner under de timmar jag har ström för att sedan lägga dem i en handduk som jag använder lite halvt som ett täcke. Trots dessa åtgärder svettas man floder och ligger och bara väntar på att timmarna ska gå tills generatorn slås på vid halv 6 tiden. Nu har gudskelov strömmen kommit tillbaka och inatt hoppas jag att jag ska få sova med luftkonditioneringen påslagen under hela natten.  (vilket jag fick!!)

Idag har det varit inplantering av fisk i reservoaren, detta var en smärre tilldragelse, ett helt gäng (däribland jag) var där och tittade medan man släppte ut de små liven i den 10x10x1.5 meter stora (lilla) reservoaren. Tyvärr så överlevde inte de ljusare fiskarna resan från Bama utan de hade dött av värmen när de kom fram. De mörkare fiskarna hade i alla fall klarat sig och simmar nu lugnt runt i sitt nya hem. Jag tror att det ska komma en ny leverans av den andra fisken så får vi se om det går bättre den gången.

Nu ska jag snart gå till Job för att titta på nyheterna som inte har varit möjligt under strömavbrottet. Man blir ju lite avskuren här ute när det inte finns någon elektricitet och när internet är så segt att det ibland inte ens är någon idé att försöka., så det blir fint att se om det har hänt något nytt.

lördag 12 mars

Flodhästar i mängder!

Idag är jag återigen på L’Auberge i Bobo-Dioulasso och badar i poolen och nyttjar snabbt internet. Igår var vi iväg och turistade lite igen, det blev ett besök i ett naturreservat för flodhästar. Parken är större och man kan under regnperioden också se elefanter men det huvudsakliga syftet är att skydda den speciella miljö för flodhästar som finns här. Det är ju ett ruskigt fascinerande djur, tyvärr blir ju inte bilderna så värst spektakulära eftersom de mest ligger under ytan och plaskar.

My stay in Banankélédaga

Hello!

Now I’m writing from Bobo-Dioulasso where I have a day of rest by the pool. I have started my study and it is going really well, it even goes faster than I expected which is really nice. My internet is really slow out in the village where I live as I only have the mobile internet, but right now I’m using the internet at the hotel, which gives me the possibility to add pictures. The first ones are from a visit at the sindou peaks and the waterfalls outside Banfora (in the swedish entry). The two last ones are from a visit in a nature reserve along the river Kou, the river that I’m going to study. It said on the signs that there were possibilities of seeing panthers, hippos and crocodiles but unfortunately we didn’t. I also add a picture of the house that I’m staying in. Notice the flag! When the headmaster of the school came by the other day he asked me “Ici, c’est où?” “Where is this?” I didn’t understand the question but then he gave me the answer “Ici, c’est la Suède”. The house is called little Sweden by the Burkinabe, the house is built by the Swedish couple that started the agriculture school here.

La cascade et les pics de Sindou

Naturreservatet kring floden Kou

 

I torsdags blev det lite turistande då vi begav oss till Sindoubergen och till vattenfallet utanför Banfora. Det var en väldigt varm dag så efter att ha vandrat upp bland de majestätiska sindoutopparna mitt under middagshettan så var det grymt skönt att bada i vattenfallen. Just nu sitter jag vid poolkanten på ett hotell i Bobo-Dioulasso där det finns snabbt internet vilket gör att jag kan lägga upp bilder idag. Huset på bilden i nästa inlägg är det hus som jag bor i och av burkinbéerna kallas det för ”lilla Sverige”. :)

Alldeles utanför naturreservatet

Floden Kou

Jag tror inte jag har berättat riktigt vad det är för ställe jag är på. Det är alltså en kombinerad pastors- och jordbruksskola, detta kanske låter konstigt i Sverige men i Burkina Faso där majoriteten av befolkningen fortfarande är beroende av jordbruket så är en bra utbildning inom jordbruk och hållbart användande guld värt. Det är via ett svenskt par (Bertil och Ingrid Johansson), som har arbetat med den här skolan under många år, som jag har fått kontakt med den och det är även i deras hus som jag nu bor. Idag har jag varit i kyrkan här i byn. Mötet höll på i tre timmar och det var riktigt mycket härlig musik så jag kunde hänga med även om jag inte förstod så mycket.

Under söndageftermiddagen åkte jag tillsammans med Pingwindi och Julian längs med floden Kou. Det är de som ska visa mig runt och hjälpa till med att hitta data och jag tvivlar inte på att de kan hjälpa mig, dessa herrar vet det mesta om det här området, Pingiwindi har arbetat i området med trädplantering sedan 80-talet dessutom är han pastor i Bama. Det här med jordbruk och pastorstjänst verkar gå hand i hand här i Burkina. Julian är dock inte pastor (tror jag inte i alla fall) men han jobbar med bevattningsystemen i Bama.

Vi besökte ett naturreservat runt Koufloden som var väldigt vackert. Kontrasten av den annars så torra savannen mot denna gröna djungeln (för det kan man nästan säga att det var) var total. Det stod dessutom i informationen att man kunde stöta på både flodhäst, krokodil och panter. Detta ökade ju spänningen även om jag misstänkte att vi inte skulle ha sådan (o)tur (panter vore ju häftigt, men gärna när man sitter i en bil inte när man går i skogen). Det är synd att jag inte kan lägga upp bilder, men så snart jag kan så får ni se kort härifrån.

Dagen avslutades med att vi åkte runt i Bobo och letade frukt, jag har nu köpt lime, bananer och papaya. Den sistnämnda produkten tog sin tid eftersom Pingwindi arbetar med att odla papaya och därför är expert på hur perfekt papaya ska vara. Detta gjorde ju att vi fick lägga lite extra tid på att han skulle hitta ett ställe som sålde papaya av tillräckligt bra kvalitet, men oj vad värt det var sen! Jag har just ätit den godaste papaya någonsin.

Just nu sitter jag endast i skenet av datorn och fotogenlampan eftersom det helt plötsligt blev strömavbrott. Detta är första gången det sker när det har varit mörkt. Men än så länge funkar datorn och jag kan sitta här på bloggen.

(Dagen efter) Efter att datorn hade lagt av så blev det till att läsa istället. Nu var det endast fotogenlampan som lyste upp tillvaron, med viss hjälp av Obama ibland vid behov. Nu passade dessutom Gösta Berlings saga in alldeles utmärkt, att sitta och läsa Selma Lagerlöf endast i skenet av en fotogenlampa känns väl oerhört genuint? :)

Jag har dessutom upptäckt ett oerhört effektivt sätt att lära sig nya franska ord. Om du helt plötsligt upptäcker att hela köket är fullt av en massa bin så kommer du, så fort du har slagit upp ordet givetvis, inte att glömma att det heter ”abeille” på franska. 

Nu ska jag ta och äta papaya.