Skottlossning

onsdag 30 mars 23.00

Nu ska jag försöka att beskriva de händelser som har passerat den senaste veckan. Det började i förra veckan natten mellan tisdag och onsdag. Jag minns att jag vaknar upp med ett ryck av någonting, det kan ha varit något i en dröm eller något ljud som har fått mig att vakna. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som har väckt mig, men allt eftersom min yrvakenhet lägger sig så börjar jag höra en hel del underliga ljud ute i Ouagadougounatten. Ljud som närmast kan liknas vid skottlossning, men kan det verkligen vara skottlossning? Jag som svensk är ju inte så van att höra detta (även om jag har gjort lumpen, men skottlossning på stan det händer väl ändå inte?) så jag börjar i mitt halvvakna tillstånd försöka att komma på rimliga förklaringar. Det är nog ett åskoväder som drar förbi. Jag upplevde ju faktiskt ett åskoväder i Stockholm förra sommaren som lät som någon slags luftvärnsled. Ja, så måste det vara, ett åskoväder är det. Allt eftersom natten och oljudet fortsätter så finns det inga tvivel kvar om att det är skottlossning jag hör. Jag blir såklart lite orolig men inte mer än att jag gör beslutet att sätta på telefonen ifall någon vill ha tag på mig och sen somnar jag om. Märkligt beslut kanske, hursomhelst när jag vaknar upp på morgonen är jag fortfarande inte säker på om jag har drömt att det var skottlossning eller om det var på riktigt. Jag får dock ganska snart reda på att det var på riktigt då Amadou frågar om jag hörde skottlossningen under natten. Han berättar också att det tydligen är ett gäng militärer som har varit ute under natten och skjutit i luften för att visa sitt missnöje. Missnöjet grundar sig i att en person har närmat sig, flörtat, alternativt våldtagit (ryktena är många) en fru eller dotter eller kvinnlig anhörig till en av militärerna, han har då tillsammans med några vänner åkt till den här mannen och tvingat honom att klä av sig naken. Efter denna incident har den avklädda mannen blivit så sur att han har åkt till arméchefen och anmält detta. Som straff för detta har den inblandade blivit dömda till 15 månaders fängelse, detta har gjort militärerna och deras polare rasande så pågrund av detta har man åkt ut på stan skjutit i luften, plundrat några bensinmackar och ställt till med lite allmän oreda.

Detta gjorde i alla fall att min presentation på ambassaden har blivit flyttat till den 5:e april istället eftersom chefen på ambassaden måste närvara vid ett tal som premiärministern ska hålla, detta blev flyttat till den 31:a och gjorde att min presentation fick byta plats. Detta gör ingenting för min del då 5:e april funkar minst lika bra (förutsatt att vi kan ha presentationen vid det tillfället).

Det är nämligen så att efter den första nattens skottlossning så har det varit en del rykten om ytterligare manifestationer men inget har hänt på en vecka. Detta var ända tills igår natt, då vaknade jag återigen av att jag hörde skottlossning. Eftersom jag har blivit van nu, så var det inget jag la någon vidare uppmärksamhet vid mer än att jag återigen satte på telefonen och sen försökte somna om (det är inte helt lätt att sova till automateld). På morgonen var allt ungefär som vanligt och min dag blev som en vanlig dag. På kvällen på väg till innebandyn så fick jag höra att de här militärerna tydligen hade attackerat borgmästarens hus under natten och att det var det som hade hänt under natten. Borgmästaren hade tydligen blivit skadat och inlagd på sjukhus. När jag nu vid ungefär 20.30 skulle träffa Frederik, Phoebe och Helen på ett närliggande café för att äta lite kvällsmat och prata om deras resa till Banfora så fick vi reda på att det nu var en ”couvrage de feu” , ”curfew” på engelska, helt enkelt utegångsförbud från 21.00 till 06.00 imorgon bitti. Det blev inte mycket till äta av här utan vi fick i all hast beställa några tonfiskmackor och något att dricka att ta med.

Efter detta gick jag tillbaka till le Samandin och träffade Amadou och Florence, Amadou frågade om jag ville testa på ett av de andra rummen som de har på pensionatets annex som ligger en bit bort bara för att testa något nytt. Först fattar jag inte frågan och tycker det verkar underligt att byta rum för natten, men när han berättar att han och Florence tänker flytta till ett av de andra rummen för natten (de bor annars i rummet intill mitt) så förstår jag att de flyttar dit av säkerhetsskäl och detta är hans sätt att föreslå att jag ska göra samma sak utan att skapa för mycket oro. Jag hänger på dem till det andra rummet och det blev lite som en campingövernattning, Amadou och Florence bjöd på grillad kyckling och dricka.Trevligt!

fredag 1 april

Inatt var det också utegångsförbud och jag har inte hört någon skottlossning alls, det verkar som om militärerna har lugnat ner sig. Presidenten hade ett möte igår med ansvariga militärer och det verkar ha haft önskad effekt. Imorgon är det innebandy igen och jag tror att ett besök på american rec center står på programmet, jag såg en termometer i centrala Ouagadougou igår som visade +47°C så det kan vara på sin plats med ett svalkande bad.