Det har inte hänt jättemycket sedan förra veckan kan man väl säga. Förutom då att jag har fyllt år, men den dagen urskiljde sig väl inte så mycket från de andra. Jag jobbade under största delen av dagen med exjobbet, sen gick jag upp till Jobs hus och hängde där ett tag, fram på eftermiddagen gick vi en sväng på området och motade bort några kor från ett fält för att till sist besöka svinstian och hönseriet på skolan. Brorsan ringde och grattade, det var inte bara han som ringde men detta är viktigt (tack mamma, pappa, Märta och Barrett för att ni också ringde!), Job frågade nämligen för några dagar sen om min bror hade ringt. Jag sa som det var och sa nej, varpå han sa att om jag hade varit afrikan hade det varit helt otänkbart att ens bror inte ringer när man är bortrest. Så då sa jag att jag skulle ringa upp min bror så att han kunde få mitt nummer för att sedan kunna ringa mig, Job bara skrattade och sa att det lät som en bra idé. Så nu har alltså min bror ringt mig och ordningen är återställd.
Att det dessutom skulle vara helt överfyllt med gratulationer på facebook, det hade jag inte kunnat ana. När jag kom till Ouagadougou idag och öppnade facebook för första gången sen i måndags så fick jag en chock, en väldigt rolig och trevlig chock, en sån som man bara får om blir glatt överraskad. :)
Förhoppningsvis så kommer Job att åka till Sverige inom en snar framtid för att hälsa på, så jag tog tillfället i akt att ge en egentillverkad fransk-svensk parlör i avskedspresent till honom och hans fru Elisabeth, de bjöd mig på avskedsmiddag igår kväll så det passade väldigt bra att ge den då. Så nu hoppas jag att han ska kunna flera fraser (än de två som han redan kan varsågod och tack så mycket) den dag han kommer till Sverige.
Om resan till Banankélédaga var ett äventyr med resa till Yako, färd på grusvägar och djur på vägen så var resan tillbaka en riktig lyxresa. Bussarna som går mellan Bobo och Ouaga håller väldigt hög standard, de är luftkonditionerade, har filmvisning (eller musikvideor med diverse afrikansk musik), och man kan köpa vatten och läsk ombord på bussen. Jag valde att åka med det nyaste bussbolaget som är startat av en gammal fotbollsspelare från Burkina Faso, Rahimo. Bussbolaget heter därför, wait for it, Rahimo. Han har spelat i Europa, men jag vet inte i vilket lag, men jag tror att det är i Holland. Flashigare buss har jag nog i ärlighetens namn aldrig åkt med. :) För er som av en händelse skulle vara intresserade av hur det går med mitt exjobb så går det väldigt bra, jag har fått tag på den information jag behöver från Kou’s avrinningsområde och nu blir det till att sätta igång med vidare beräkningar och att skriva ner allting (vilket inte alltid är det lättaste), dessutom ska jag förbereda den presentation jag ska ha om mitt arbete på svenska ambassaden om två veckor.
I helgen tar jag ledigt och kommer att hänga vid någon av Ouagadougous pooler i dagarna två. Hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar