Framme i Ouagadougou, Burkina Faso

I och med att jag inte har haft tillgång till internet under de första dagarna och det internet jag har nu inte är så värst snabbt så lägger jag upp lite i taget om de dagar som har passerat. Detta också för att ni inte ska få en hel roman att läsa. Jag misstänker att de flesta skulle skippa att läsa helt och hållet i så fall.

måndag 14 februari

Så, då var man på plats i Ouagadougou. Staden med det exotiska namnet som är huvudstad i Burkina Faso. Resan hit började i – 20 grader tidig morgon/natt i Stockholm. Eftersom flyget skulle gå 07.10 så tänkte jag att det var nödvändigt att vara på plats två timmar innan. Kanske i tidigaste laget men jag hade ändå resfeber så jag kunde lika gärna sätta igång resandet. 03.40 ringde klockan och flygbussen avgick 04.35 från St Eriksplan. Väl på plats på Arlanda inhandlade jag svenskt godis, ahlgrens bilar och salta pingviner,(är nog egentligen danskt men i alla fall)) samt några pocketböcker att läsa när hemlängtan blir stor. Att två av böckerna jag köpte var Selma Lagerlöfs Jerusalem och Gösta Berglings saga kan ju låta pretentiöst… och det är det. Men jag kan inte hitta något bättre sätt att fly tillbaka till Sverige i tanken än att läsa om de Värmländska skogarna. Beskrivningen av Gösta Bergling som tiggare på kanten av en vinterväg i 1820-talets Värmland fick mig ganska snabbt att glömma att jag befinner mig i Ouagadougou, det är som att det ligger en mental spärr däremellan. Steget är helt enkelt för stort. Inte för att hemlängtan har hunnit bli så stor än men i alla fall.

Väl på flygplatsen så möttes av en omfattande ombyggnad håller på för att bygga bagageband och sätta in installationer i taket. En man jag pratade med bredvid i kön till passkontrollen påstod att ombyggnationen har hållit på i åtminstone två år. Plywoodskivor utgjorde väggar till det som verkade vara personalrummet för passpersonalen. Vi kunde titta in genom ett uppsågat fönster i skivan. Efter passkontrollen kom vi ut till bagageutlämningen där alla väskor var uppställda och där man bara pekade på vilken väska som var ens egen. I detta fall känns detta system minst lika bara som ett bagageband.

När jag sedan kommer ut till den väntande massan med hotellpersonal, taxichaufförer och nära och kära så väntar jag mig bara att det ska finnas en skylt med mitt namn på. Dock så ser jag ingen skylt! Jag går tillbaka en gång till och försöker ännu en gång. Fortfarande inget, jag går ut igenom en dörr och tittar mig omkring. En man frågar om jag är någon som han söker jag säger nej och går in igen. Jag går ut genom nästa dörr och känner hur paniken börjar sprida sig lite grann. Jag har inget nummer till honom med mig. Jag har bara en vag aning om vad hotellet heter. Men just som dessa tankar flyger genom mitt huvud så dyker det upp en man och sträcker fram näven, ”mister Martin?”. ”Yes, Yes! I’m mister Martin”. Lättnaden var total.  Här har jag alltså mött monsieur Amadou Sindibe för första gången. Ägaren till hotellet jag bor på. När vi går till bilen berättar han att en man som hade stått och väntat på någon annan hade frågat honom hur han skulle kunna veta vem han skulle hämta upp om han inte hade en skylt med personens namn. Han hade svarat att han hade tre kriterier, först är det en ung vit man, för det andra kommer han att vara mycket vitare än alla de andra eftersom han kommer ifrån Sverige, för det tredje kommer det vara en av de personer som irrar omkring och inte vet alls vart de ska ta vägen. Amadou har för övrigt doktorerat i Umeå så han är väl medveten om den svenska vitheten. Efter en lång resa är det nästan direkt i säng som gäller väl framme på hotellet, när jag skriver hotell så menar jag inte hotell i svensk standards mening. Mer vandrarhemsliknande, men ganska lyxigt med Burkinamått mätt. Jag har västerländsk toalett och stämningen här är väldigt familjär. Så med det inkluderat så får man betydligt mer än på ett vanligt hotell.

Nu blev det här långt i alla fall, ja ja, jag får ta igen det senare när jag inte har så mycket att berätta. De nya intrycken brukar ju avta med tiden.